Vad gör en vattenbilare, egentligen?

Hade Henrik Lövemyr blivit lastbilsmekaniker, hade alla greppat direkt. Säger han att han vattenbilar är det få som fattar vad han sysslar med. Men förklarar han att han tar bort skadad betong med högtrycksvatten, börjar bilden klarna.

Det är inget dussinjobb han har, den unga mannen från Vetlanda. Inget yrke man drömmer om i unga år – som brandman, polis eller pilot. Därtill är det alldeles för okänt. Icke desto mindre är det omväxlande, spännande och utmanande, med god sammanhållning och bra lön. För den som är beredd att ligga ute i veckorna, vill säga.

För det är längs kusterna som hamnarna och kärnkraftverken finns: gigantiska betonganläggningar som anfräts av havsvatten, och därför behöver underhållas.

På söndagskvällen packar Henrik sin kappsäck. Sent på torsdagen är han tillbaka i Vetlanda. Däremellan har han gjort sina modiga 40 timmar. Ofta i en hamn (eller flera). Eller på ett kärnkraftverk. Och nästan alltid utomhus. Vädret har förstås sina sidor.
”När det blåser och regnar, som det gör det ibland på kusten, kan det vara lite ruggigt, men man vänjer sig fort”, säger Henrik, som sällan lider av kylan nuförtiden.

Ändå är det skönt att vintern är den tid på året då de stora jobben görs på kärnkraftverken, där killarna håller till i stora hallar, inne i turbinbyggnader och renshus.
Det var för övrigt på Ringhals Henrik fick sin inskolning i branschen.
”Först fick jag gå igenom en del kurser, göra drogtester och få klartecken från polisen, för ofta handlar det om rigorösa säkerhetsbestämmelser. Men sen var det rätt in i hetluften på en gång.”
Mellan projekten händer det att han mellanlandar hemma för att sköta service på maskinerna, och se över utrustningen så att allt är helt och redigt till nästa gång. 

Men mest är han ute på uppdrag. Riggar utrustning. Drar slang. Monterar och övervakar robotar. Förbereder diverse skydd. Och kör utrustningen så klart.
”Förra veckan var jag på Preemfraff i Lysekil, och förrförra på Borealis i Stenungsund. Sen har jag vart en del på Ringhals och lite i Göteborgs hamn. Jag har farit överallt.”

 Utbildningen till lastbilsmekaniker har han nytta av i många lägen. Hydraulsystem och powerpacks är vardagsmat för en vattenbilare. Annars finns det inte många likheter med verkstadsjobbet.
”En del kanske vet vad det vill säga att bila betong med handmaskiner, typ i badrum. Men de tänker inte så ofta på de större arbetena vid kajer och så, som vi håller på med”, säger Henrik.

Evigt pusslande
Vid ett raffinaderi, som i Lysekil, kan arbetet vara knepigt att planera.
”Det beror helt och hållet på båttrafiken. När vissa båtar ligger vid kaj får inte vi jobba där. Det ändrar sig fort. Ofta försöker vi ha flera projekt på gång i närheten, så vi kan flyta runt lite och förbereda ett sådant.”

Annars får de bryta av med något annat projekt i en annan hamn. Men det blir också en hel del väntan.
Men”, som Henrik säger, ”väldigt intressant att se de här stora anläggningarna. Väldigt häftigt med de stora fartygen som kommer in.”
Även om det, som det mesta annat, med tiden blir rutin.

Besöksadress
Hammargatan 2
574 33 Vetlanda

Adress
Box 90
574 21 Vetlanda